Tre saker jag lärde mig i lumpen

Dags för tredje och garanterat sista inlägget om min lumpartid som telegrafist på S2 i Karlsborg. I de två första delarna berättade jag om arbetsamma soldater och lata fångar samt om filminspelning, desertörer och jägarrevolt med pulversläckare. Om de båda andra inläggen handlade om vad som hände under mina 10 månader i kronans sold så kan man säga att detta handlar om det som jag har tagit med mig därifrån.

Jag brukar säga att jag lärde mig tre nyttiga saker i lumpen. Nåja, visst lärde jag mig mer, men dessa tre hör till de mer bestående.

Den första lärdomen var, föga överraskande, telegrafin. Som jag skrev i första inlägget så drillades jag i morsealfabetet i nästan 500 timmar. Fy fan. Jag kommer nog aldrig att glömma detta, hur gammal jag än blir. Och vilket fet nytta har jag – eller kronan – av det idag? Heh.

Jag står på taket till ett radiosläp (som jag nästan kvaddade i Örebro).

Den andra lärdomen har varit betydligt nyttigare. Jag fick lära mig köra lastbil. Eller, rättare sagt, jag fick lära mig köra en Volvo N86. Inte riktigt vad man skulle kalla lastbil idag, om man säger så. Vi hade en deal med motorbefälet. Om vi tog väl hand om ”våra” lastbilar så skulle vi få en chans att ta civilt C-körkort vid slutet av utbildningen. Sagt och gjort. Vi tvättade, smorde och pillade med våra bilar. Visst skedde några mindre missöden, men inga som nådde befälen.

En gång, när vi var i Örebro på övning, lyckades vi nästan förstöra ett radiosläp för ett antal miljoner när vi dundrade ner för en backe mot en alldeles för låg viadukt. Jag tvärnitade och min kollega i hytten fick bläddra febrilt i specifikationerna för att hitta höjden på släpet (som hade svindyra radiomaster liggande i sektioner på taket). Vi klarade viadukten med 5-10 cm tillgodo. En annan gång lyckades jag backa in i en tegelvägg på Karlsborgs Fästning. Murbruket rök och hade jag inte träffat rakt på (istället för med hörnet först) hade väggen inte stått upp idag…

Käcka beväringar poserar på N86-or. Jag högst upp till vänster.

Men, det befälen inte vet, det har de heller inte ont av. Så i maj 1990 fick jag mitt C-körkort. Jag har inte kört lastbil kommersiellt, men under chalmerstiden hände det då och då att jag hjälpte till att köra öl och andra prylar till olika festivaler och evenemang. Och jag har fortfarande kvar det. Fattas bara.

Den tredje saken är den jag har absolut mest nytta av. Tänker på den nästan varje dag, faktiskt. Jag har skrivit om den tidigare. För en tid sedan gästbloggade jag på suveräna 365 saker du kan göra om mitt maxim ”det är aldrig för jobbigt att göra det bekvämt för sig”. Läs det gärna. Det handlar till stor del om en en erfarenhet från en kall natt i lumpartältet. Det är en av de viktigaste sakerna jag lärt mig.

Bekvämlighet är en dygd

Nu har ni i tre inlägg fått ta del av några av mina erfarenheter och upplevelser från livet i grönt. Tack för att ni har läst och kommenterat!

Några frågor som vissa av er kanske har: Var det jobbigt? Yes. Tråkigt? You bet. Kul? Det också. Skulle jag vilja ha det ogjort? Inte en chans. Bara så ni vet.

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *