Två år med Twitter

Idag är det två år sedan jag skapade mitt twitterkonto. För ett år sedan sammanfattade jag mina första tolv månader i ett inlägg som närmast kan beskriva som en kärleksförklaring. Jag avslutade med meningen ”Vi kör väl ett år till, va?”.

Nu har det som sagt gått ett år till. Mitt användande av Twitter har förändrats igen, och de olika faser som  jag skrev om för exakt ett år sedan har utökats något. Förra året var jag vid punkt 15 i listan nedan. Nya faser i fetstil.

  1. Följa en eller två vänner från köttvärlden som man känner privat
  2. Följa alla kändisar man känner igen på Twitters recommended-lista
  3. Följa svenska medier/företag/kändisar
  4. Bli uttråkad av det neutrala/trista/ofrekventa innehållet
  5. a) Slutar twittra ELLER b) Inser att man behöver göra om och göra ”rätt” och gå vidare till nästa fas
  6. Slutar följa ett antal kändisar (som ändå aldrig kommer att svara på dina tweets)
  7. Börjar följa vänners vänner och deras vänner
  8. En ny värld öppnar sig och du går från att ha trott dig veta vad det handlade om till att fullständigt inse hur fel du hade.
  9. Du inser att Twitter handlar mer om dialog än om monolog
  10. Du blir bättre och bättre på att uttrycka dig på 140 tecken
  11. Du inser att du har ett digitalt liv som är lika mycket på riktigt som det liv du lever i köttvärlden
  12. Du upplever din första livebevakning av ett TV-program eller ett sportevenemang. Du inser att du är en del av landets största och spydigaste förfestsoffa och att du älskar det.
  13. Du startar en blogg, mest för att ”alla andra” på Twitter har egna bloggar.
  14. Du inser symbiosförhållandet mellan bloggvärlden och Twitter/Facebook
  15. Du tittar tillbaka på hur du var och hur du tänkte vid punkt 1 och undrar om det verkligen är samma person…
  16. Du går på möten med Social Media Club och deltar i tweetups (fysiska möten mellan twitteranvändare). Till skillnad från vanliga storgruppsmöten är konversationen igång direkt. Ingen blyg väntan på att den spetsade fördrinken ska göra oss såpass osvenska att vi ska börja prata med ”främlingar”.
  17. Du börjar också inse att den värld som reflekteras i sociala medier (i synnerhet på Twitter) ibland tar sig uttryck i bisarra ekokammare. Feedbackloopar och kaosteori blåser upp de mest banala samtal till veritabla vattenglasorkaner. Mumma för en garderobscybernetiker som jag att studera och betrakta.
  18. Du inser att det som började som en kul grej för folk som gillar internet har utvecklats till ett professionellt nätverk med verklig nytta i ena vågskålen och socialt tidsfördriv i den andra. Och för mig handlar det inte om att skilja dessa båda sidor åt utan om att förena dem.
  19. Du blir lite mindre twitterfundamentalist och ökar din närvaro på andra nätverk såsom Facebook, LinkedIn och Google Plus. Många av dina digitala kontakter finns på flera ställen. Ett samtal kan föras över plattformsgränserna och valet av kanal styrs delvis av vad du vill avhandla. Communicare necesse est.
  20. När det ofattbara händer blir Twitter din direktkanal till verkliga händelser och ögonvittnesrapporter.
  21. Du intresserar dig allt mindre för metakonversationer på Twitter om Twitter och hela den löjliga debatten om twitterelit. En intressant person förblir intressant om de som kommunicerar med denne upplever att de får något ut av det. Ju mer intressant, desto större avtryck på Twitter. Precis som snyggaste tjejen på festen eller coolaste killen i grabbgänget. Inget konstigt, bara mänskligt. Om avtryck är något som du bryr dig om, då…
  22. Du inser att du fortfarande älskar Twitter men att din ungdomsförälskelse har övergått i mogen och vuxen kärlek med bejakande av de fel och brister som naturligtvis alltid finns.
  23. Du tittar tillbaka på hur du tänkte ett år tidigare och inser att du nog är samma person ändå…
Och jag säger som sist: Vi kör väl i ett år till, eller?
3 Comments