Cereal killer
”Oh my God!” utbrister Snap.
”With milk” svarar Crackle
”Holy Spoon” säger Pop
Med ansiktet nere i mjölken ligger en gestalt. Orörlig. Bekant. Den randiga ryggen, den meterlånga svansen. En basketboll guppar lojt bredvid det till hälften dolda huvudet.
”Det är tigern!” säger Snap
”Tony!” utbrister Crackle
”Mördad!” skriker Pop
”Quaaaaker!” ropar de tre färgglada dvärgarna i kör.
Stora tunga steg närmar sig. En svart gestalt med hög hatt uppenbarar sig i köksfönstrets motljus.
”VAD HAR HÄNT HÄR?” dundrar Quaker.
”Tony Tiger har blivit mördad!” ropar Snap, Crackle och Pop.
Quaker böjer sig ned och undersöker tigern. Han vrider och vänder. Böjer och sträcker.
”Jo, nog är han död alltid”, säger han. ”Och inte nog med det, hans kropp är helt tömd på socker.”
Dvärgarna kippar efter andan.
”Inget socker?!?! Varför???” frågar Snap
”Och vem?” frågar Crackle
”Och hur?” undrar Pop
”Vi måste fråga Cap’n Crunch” säger Quaker, ”han är vår mest erfarne utredare.”
Ett telefonsamtal senare och Cap’n Crunch anländer. Hans yviga mustascher svajar fram och tillbaka över köksbänken när han studerar den sockerfria tigern.
”Hrrrm. Jo. Nog är det så”, muttrar Cap’n Crunch, ”trodde aldrig att jag skulle få se detta igen. Sorgligt är ordet. Usch!”
”Vad?” undrar Snap
”Igen?” frågar Crackle
”Igen???” utbrister Pop
”Jo”, säger Cap’n Crunch, ”ni har ju inte varit med lika länge som jag. Man har ju sett ett och annat genom åren. Jag minns till exempel Bill…”
Han får något dimmigt i blicken.
”Bill…”, fortsätter han, ”Bill var min bäste vän. Han jobbade på Corn Flakes och eftersom han var en tupp var det liksom naturligt för honom att fronta flingorna. Majs var ju hans favoritmat.”
”Vi hittade Bill liggande med ansiktet ner i en skål naturell yoghurt med låg fetthalt. Han var helt tömd på socker, precis som Tony här.”
”Han var bara en i raden av offer. Flera andra råkade ut för samma sak. Alla drunknade – alla tömda på socker. Och nu har vi alltså ett nytt fall.”
Cap’n Crunch såg ut som om han åldrats tio år på några minuter. Han sjönk ihop och syntes på gränsen till söndersmulad.
”Snart är vi alla borta”, suckar han. ”Någon vill oss illa. Vill ta vårt socker ifrån oss.”
Med en smäll slås dörren till köket upp på vid gavel. Utanför står en man med lingult hår och smutsiga bruna kläder. Han ser ut som en fågelskrämma.
”Mr Oatman!” utbrister Quaker. ”Vad gör du här?!”
Gestalten svarar med ett väsande. ”Jag är inte Mr Oatman längre. Jag har en ny arbetsgivare nu. Nej, från och med idag vill jag bli kallad RISENTA! Och jag är garanterat fri från socker!”
”Förrädare!” skriker Snap
”Överlöpare!” utbrister Crackle
”Femtekolonnare!” fräser Pop
Med ett vrål kastar sig Mr Oatman – förlåt, Risenta – över Quaker. De båda figurerna tumlar runt och kämpar med näbbar och klor. Kvävda skrik hörs i tumultet.
”Jag är din chef. Sluta nu!” vrålar Quaker.
”Håll käft gamle man, ditt socker är mitt nu!” väser Risenta. ”Det är nya tider. Ingen ska tvingas äta dolda kolhydrater längre.”
”Men socker…”, säger Snap
”…är ju allt vi är…” säger Crackle
”…utan socker är vi ingenting!” gråter Pop
”Lyssna inte på propaganda!”, vrålar Cap’n Crunch, ”Socker är bra, det är energi, det får barnen att vilja äta nyttigare saker eftersom de smakar bättre.”
Han drar fram en sabel ur rocken. Han kastar sig in i striden vrålande ”Sooockeeer!”
Allt går nu mycket fort. Quaker skriker till och faller ihop i en hög. Risenta står flinande och viftar med en stor spruta som verkar full av en brunvit, trögflytande vätska.
”Hans socker är mitt nu. Allt som är kvar av Quaker är lite fibrer”, säger han och vänder sig mot Cap’n Crunch. ”Och fibrer gillar jag! Hur är det med dig, kapten? Inte mycket fibrer i din gamla piratkropp va?”
Cap’n Crunch fnyser. ”Barnen gillar mig i alla fall!”
Han gör ett utfall med sabeln. Sockerkanylen rullar iväg och krossas mot ett hörn.
”Barnen. Ha! Barnen vet inte sitt eget bästa.”
Risenta plockar upp ytterligare en kanyl ur sin rock. Han kastar sig över den gamle utredaren som slinter på den utspillda sockersörjan. Han landar hårt och blir liggande.
”Fälld av sockret. Så passande…” säger Risenta när han böjer sig ner och hugger med kanylen.
Efteråt vänder han sig mot de tre sockerdvärgarna. ”Er tur nu…”
________
Några dagar senare, i ett hörnrum i en skysrapa i Houston. Vid bordet av utrotningshotat ädelträ sitter ett antal oroliga personer.
”Det ser allvarligt ut”, säger Dr Pepper, ”Risenta är ett hot även mot oss.”
”Vi har satt våra bästa män på det”, sade Coca Cola, ”Både Fanta och 7-Up säger att de är nära ett genombrott.”
”Jag hörde från Max igår att han finns här i US”, sade Pepsi oroligt, ”Han kanske vet att vi är här?”
”Ingen vet att vi träffas här idag”, säger Dr Pepper, ”Såvida inte någon av oss har berättat det…”
Plötsligt exploderar dörren. Kaos. Rök. Kalabalik.
”Hellloooooo sugar! I’m hoooome!”
Nu när du läst ända hit kanske du är intresserad av något av dessa guldkorn:
- Jo, Bill O’Reilly, du ÄR en idiot
- Jo, Bill O’Reilly, du är fortfarande en idiot
- Curling
- Mästarnas Mästare – Säsong 4 – en liten önskelista
- Vinterkrig
Logistikforskare, föredragshållare, seriebloggare. Har återvänt till universitetet efter åtta år i näringslivet. Brinner för källkritik, skepsis, entreprenörsskap och Tarantonifilmer. Tycker att det jobbigaste som finns är när jag får se bra affärsidé in action som jag borde kommit på själv. Och jag bloggar och twittrar naturligtvis som privatperson.
Underhållande
Tack!