Immigranter, chokladbollar och andra farliga metaforer

Häromdagen skrev jag ett inlägg om Marc Prensky och hans artiklar om Digital natives/Digital immigrants. Inlägget har fått stort genomslag (med mina ganska så blygsamma mått mätt) och jag är själv väldigt nöjd med texten.

Jag har efter att jag publicerat inlägget fortsatt att läsa om begreppen digital immigrants/natives och har, naturligtvis, hittat de som ställer sig kritiska till dessa. Detta är inget negativt! Världen, och då i synnerhet vetenskapen, utvecklas av kritisk granskning och ifrågasättande. Därför tänker jag redogöra för delar av den kritik som jag hittat och – i någon form i slutet – försöka bemöta den en smula.

Den största kritiken handlar om vilka associationer som metaforerna native/immigrant leder till. Mathias Klang (@klang67) skriver i inlägget Digitala infödningar – fel, fel, fel att:

Digitala invånare, infödingar, immigranter… alla är lika dåliga. Inte bara för att de är otydliga men mer för att de är felaktiga, de skapar barriärer och underbygger en – ursäkta mig för detta, men jag använder det för att visa hur löjligt det hela är – digital rasism.

Kristina Alexanderson (@kalexanderson) håller med och skriver att faran med en över-/feltolkning av begreppen i vissa fall kan leda till helt fel åtgärder:

Den bild som ofta förmedlas med begreppet digitala infödingar är att de ”kan” allt om internet, alla digitala verktyg, hur allt på internet fungerar. De behärskar mediet har kunskaper om mediet. Och när dessa föreställningar följer med begreppet då medför det bara att det ger oss vuxna i skolan en ursäkt för att vi inte lär oss, för att vi inte integrerar de digitala verktygen i vår vardag, i skolans vardag. Vi använder det som en ursäkt för att inte lära oss, inte använda digitala verktyg i skolvardagen. Och ursäkten är att de unga tillhör en stam som redan kan allt, de är infödda! Begreppet leder alltså i värsta fall fel och skapar eller ger vuxna en enkel ursäkt till att inte ta ansvar för den delen av ungas liv som levs online, och en ursäkt att inte integrerar den digitala vardagen i skolvardagen.

Och visst kan metaforer misstolkas! Och visst är metaforer potentiellt farliga! Mathias Klang exemplifierar själv med den ursvenska metaforskammen Chokladboll.

Metaforer är inte att leka med, alltså.

Ord som inföding/infödd kan sålunda associeras med begrepp som slaveri, kolonialism, naturfolk, urbefolkning etc. Och immigranter kan på samma sätt associeras med konstig brytning, underlig kultur, utanförskap etc.

Eller inte.

För mig fungerade nämligen metaforerna. Fungerade såtillvida att jag inte associerade enligt ovan i alla fall. Vad jag menade i mitt förra inlägg var att beskriva de som växer upp med den digitala teknologin som självklar och som aldrig har upplevt ett samhälle utan internet, mp3-spelare och tv-spel. Det betyder naturligtvis inte att alla dessa är bra/duktiga på att använda digital teknologi. Bara att de växer upp i en värld där utgångsläget inte är analogt, som för oss som är lite äldre. Vi som har upplevt livet före allt detta fantastiska är ju skolade enligt klassisk modell och har blivit belönade därefter (efter handstil, faktakunskap, sekventiellt lärande). För oss har resan inte bara varit längre utan också helt annorlunda.

Man kan ju kanske byta plats på metaforerna? Hmm. Då är det vi som är infödingarna som får våra liv förändrade av immigranterna. Det skulle ju i så fall passa i den ”koloniala” metafortolkningen. Nja, det skulle nog inte funka så bra med tanke på alla negativa attribut man i så fall skulle lyfta fram i begreppen.

Söker man vidare på nätet hittar man förr eller senare till Niclas Strandh (@deeped) som har funderat mycket på begreppen och som föreslår att vi skapar ytterligare en axel som inte bara indikerar ”nativeness” utan också vilken inställning till den digitala tekniken man besitter. Smart!

Tillsammans med Brit Stakston har han sedan vidareutvecklat detta till en alldeles lysande fyrfältare där ena axeln visar Digital ovana/Digital vana och den andra visar Digitala värderingar/Analoga värderingar (läs gärna Kristina Alexandersons tankar rörande denna).

Att (grovt uttryckt) byta ut immigrants mot analoga värderingar och natives mot digitala värderingar känns väldigt rätt. Framförallt när dimensionen vana/ovana läggs till. Bra att ha i verktygslådan inför framtiden.

Men hur var det nu med mitt förra inlägg då? Är jag bara en inskränkt, generaliserande, rasistisk, överförenklande kolonialist som skjuter från höften utan reflektion?

Nå?!!

Nej 😉

Jag må möjligen ha använt metaforer som kanske inte alltid tolkas ”rätt”. Och det är precis det som gör metaforer så svårt, men också vad som gör att de blir så talande. Jag anser ju inte att vi som är födda före den digitala revolutionen är en sämre klass än de digitala unga. Jag anser bara att vi kanske borde försöka se världen med deras ögon då och då.

Och mycket av det som Prensky skriver i sina artiklar håller jag ju med om. Oavsett vilka etiketter han sätter på grupperna. Insikterna ligger djupare än så. Det handlar om var någonstans i denna exponentiella digitala utvecklingskurva man tar sitt första steg. För några av oss har backen varit lite längre och stigningen lite högre än för andra. Vissa stiger på efter halva vägen, vissa stiger på först nu, vissa vill inte stiga på alls.

Jag började programmera som 13-åring 1982. Jag har haft datorer omkring mig i snart 30 år. Jag är hemma i den digitala världen och ligger antagligen i framkant inom min åldersgrupp. Men det är flickan på bilden ovan som tillhör den verkligt digitala generationen. Hennes uppväxt och utbildning kan aldrig, aldrig jämföras med min. Oavsett om hon kallas inföding, immigrant eller något annat.

UPPDATERING 10-11-23: Kristina Alexanderson skriver vidare på sin blogg i inlägget Barn har rätt till en utbildning för sin samtid, sin framtid.

4 Comments

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.