Saker man får ta med yttrandefriheten

Jag gillar yttrandefriheten. Den är en grundpelare i samhället som jag tar för självklar. Jag får lov att säga vad jag vill. Jag får lov att tycka vad jag vill. Jag får lov att skriva vad jag vill. Eller, som Phillip Pullman så briljant förklarade det:

Jag får lov. Och det får andra också. Låt mig ge er några exempel.

Ultra-höger-sajten Conservapedia predikar propaganda och lanserar sig som ”The Trustworthy Encyclopedia”. Med artiklar som Atheism and marriageability, Biblical Scientific Foreknowledge och faktaspäckade, objektiva Liberal tricks befäster de en av de högsta platserna på listan av yttrandefrihetens främsta missbrukare. Tycker jag, ska tilläggas. Och det är ju min rätt. De ger sig till och med på relativitetsteorin. Med bibliska argument, no less.

Wikileaks tar yttrandefriheten så långt de kan genom att publicera hemliga dokument som kommit i deras ägo från whistle-blowers. En intensiv debatt pågår just nu om huruvida det alltid är OK att publicera hemliga dokument oavsett konsekvenserna detta kan få. Svåra frågor och beslutet ligger hos Wikileaks, naturligtvis. Yttrandefrihet är just det. Och det kan också vara hålla-käften-frihet.

Sverigedemokraterna predikar sina främlingsfientliga budskap (jag tänker inte länka). Men med förespråkare som denna behöver vi kanske inte oroa oss särkilt mycket i dagsläget:

De får naturligtvis säga vad de vill – inom lagens råmärken.

Jag utnyttjar min frihet och avslöjar härmed att jag inte kommer att rösta SD:

”sverigedemokraterna"

Genom att lägga denna knapp på min blogg bidrar jag till att anti-SD-sajten Sverigedemokraterna.de fortsätter att ligga överst på Googles träfflista när man söker på Sverigedemokraterna. Gör det du också!

Men bara om du vill. Det är ju din yttrandefrihet också.