Curling

Curling

”Ikväll har vi ett intressant program framför oss”, sade programledaren. ”Vi kommer att belysa en av samhällets kanske vanligaste företeelser – nämligen curling. Vi kan börja med att fråga oss: ’Vad är egentligen curling? Hur känner man igen det?’. Jag ställer frågan till Erik Svensson, curlare med flera års erfarenhet.”

”Jo, för mig innebär det att hjälpa dem med nästan allt”, svarade Erik. ”Man kan ju inte begära att de ska klara allt själva heller… De har ju inte vår erfarenhet, typ. Och sedan vill man ju inte att de ska gå på samma nitar som man själv, liksom.”

”Jag förstår”, sade progamledaren. ”Hur är det med dig, Anna?” Han pekar med hela handen mot Anna Karlsson som sitter bredvid Erik.

”Det är samma hos mig, faktiskt.”, svarar Anna. ”Jag har pratat med mina vänner och de känner alla igen sig. Det är helt enkelt enklare att hjälpa till än att låta de lära sig på egen hand. Till och med enkla grejer kan ta grymt lång tid ibland, och för mig går det ju fort, liksom.”

”Vad säger akademin?”, undrar programledaren och vänder blicken mot Professor Daniel Lundgren från Beteendevetenskapliga Institutionen i Uppsala.

”Hrm. Jo – fenomenet curling bottnar i människans mest basala funktioner. Redan under jägar-/samlartiden var det de snabba och flinka som överlevde. De som kunde anpassa sig. De bästa jägarna skaffade fram mest kött, de bästa jordbrukarna fick störst skördar och så vidare. Man kan säga att de ägnade sig åt curling åt sina grannar och familjemedlemmar. Men det vi ser nu saknar motstycke vågar jag allt påstå.”, sade professorn.

”Jaså, hurdå?”, frågade programledaren.

”Hrm, Jo. Det är själva riktningen. Riktningen, alltså. Curlandet har ju alltid skett i en bestämd riktning förut.”

”Ah, jag förstår”, sade programledaren. ”Du menar det gamla begreppet ’curlingföräldrar’?”

”Precis. Hrm.”

Programledaren vänder sig mot kameran. ”En snabb fråga till publiken. Ta fram era mentometerknappar. Här kommer frågan: ’Låter ni dem ha konto på Facebook?’. Svara nu.”

Spännande musik spelar i 30 sekunder.

”Då ska vi se på resultatet… Ser man på! 15% av er låter dem ha Facebookkonto. Får se nu, var det någon som svarade JA på frågan? Tack! Hur tänkte du?”

”Jo, man kan ju inte hindra dem, alltså. Om de vill måste de ju få prova. Jag hjälpte väl till lite i början, men efter ett tag kunde de det ganska bra.”

Applåder.

”Erik, kan du beskriva vad det är du egentligen hjälper till med?”

”Visst. För det mesta handlar det om tekniska prylar. Typ fjärrkontroller och sånt. Det spelar ju ingen roll hur många gånger jag förklarar, liksom. De tror ju att TV:n ska explodera om de trycker fel.”

Publiken skrattar.

”Sedan är det ju det här med datorer. Att de över huvud taget kommer ut på nätet alltså! Jag får hjälpa med allt. Installera drivrutiner, ställa in skrivare och konfigurera webbläsare.”

”Och de dubbelklickar på alla länkar!”, skrattar Anna.

Publiken vrider sig av skratt.

”Men samtidigt vill jag att de ska lära sig på riktigt”, fortsätter Erik. ”Jag vill ju att de ska kunna omsätta de kunskaper jag ger dem ute i verkliga livet. Jag kan ju inte hjälpa till hur länge som helst.”

”Jag förstår”, sade programledaren. ”Och du då Anna, tycker du att du curlar för mycket?”

”Nej, egentligen inte. Man vill ju hjälpa till, liksom. Men det är ju lite jobbigt att de alltid tar för givet att man ska ställa upp. Fast, å andra sidan vill man ju inte att de hamnar i dåligt sällskap heller. En kompis farsa hamnade i en riktigt mysko DC++-grupp för ett tag sedan. Riktigt fula typer. Tur att kompisen hade snifferprogrammet igång och kunde stoppa det innan alltför mycket gått åt skogen.”

”Kan man se det som ett givande och tagande, kanske?”, undrade programledaren? ”Förr i tiden var det ju föräldrarna som oroade sig för att de gjorde för mycket för sina barn, men nu verkar det vara tvärtom.”

”Kanske”, svarar Anna tvekande. ”Min morsa ska köra mig till fotbollsträningen ikväll. Som betalning tänkte jag uppdatera hennes Facebook-profil.”

”Vi ser början till en mikro-marknads-ekonomi här”, flikar professorn in. ”För första gången besitter barnen en valuta i form av kunskap som föräldrarna eftertraktar.  Denna balansering – eller utjämning – av den tidigare så ojämna handelsbalans mellan givande och tagande är början på en ny era. Ett stort forskningsområde för oss beteendev…”

Programledaren avbryter. ”Jaha, det var allt för ikväll med temat Curlingbarn. Som ni kan se är detta ett ämne som engagerar och vi tackar speciellt Erik, 12 år och Anna, 13 år för er medverkan. Nästa vecka ska vi prata om hur det kan komma sig att vuxna tror att musiken som gjordes på 90-talet fortfarande är bra. Vi ses!”

Creative Commons License photo credit: bensonkua

2 Comments