Det var svårt för mig – det ska vara svårt för dig också!

Jag har undervisats i matte av lärare som själva gick i skolan på 50- och 60-talet. De undervisades av lärare som pluggade på 30- och 40-talet. Mina barns lärare är jämnåriga med mig och har gått i samma skola som jag.

Jag har dessutom läst matte på en teknisk högskola. Och jag har några reflektioner. Eller egentligen hypoteser.

För det första tror jag på evolution. Jag tror att varje ny generation av lärare är annorlunda och lär ut på ett annorlunda sätt än den som de själva lärde sig av. Jag tror också att dessa lärare verkligen försöker förbättra och utveckla den pedagogik som de själva utsattes för. Och att i och med detta delta i skapandet av en lite bättre värld.

För det andra anser jag att just matematik är ett elitistiskt ämnesområde som borde stiga ner från sin självutnämnda piedestal. Det räcker att titta i en mattebok för gymnasiet så känner alla som en gång har läst matte igen sig. På ytan i alla fall. De allra flesta har antagligen glömt 99,9 % av all gymnasiematte ändå. Matematik har en särställning inom vetenskapen. Utan matematik – ingen forskning. Matematik är språket som vi använder för att beskriva, analysera och kanske förutse vårt universum.

Hur kommer det då sig att alla ”hatar” matte? Något som är såpass viktigt borde alla naturligtvis känna till, kanske till och med behärska, för att över huvud taget kunna fungera som modern människa. Eller?

Matematiker har i alla tider utnyttjat ämnets oumbärlighet till att skapa en barriär mellan de som är invigda och resten.

På universitetet är matteelitismen absurd. Eftersom matematiken är viktig behöver den behandlas med respekt. Och riktig respekt visas bara om man på något sätt kan särskilja de som ”insett allvaret” från de som famlar i ignoransens mörker. Det är som ett hemligt sällskap. Man får tillträde endast om man förstår alla hemliga koder och ritualer. Och i alla slutna sällskap som jag har hört talas om månar de som är medlemmar om att icke-medlemmar minsann inte ska komma och tro att de bara kan klampa in och med enkelhet uppnå det som sällskapets initierade har kämpat så hårt för. ”Det  gäller att alla som vill in visar sig värdiga”. Eller, som jag vill kalla den – Sällskapets Första Lag: Det var svårt för mig – då ska det vara svårt för dig också!

Denna grundsyn genomsyrar matematiken som lärs ut idag. Eller har jag fel? Det hoppas jag, men tyvärr tror jag inte det…

Ett exempel. Detta är en sida i en mattebok från en teknisk högskola. Boken är från den första introduktionskursen i matematik:

Jag skulle hjälpa en släkting som precis hade börjat på Chalmers. Jag fattade ingenting. Och ändå hade jag läst detta tidigare! Tack och lov för Wikipedia! Där kunde jag snabbt läsa mig till de viktigaste momenten.

Att detta går att förklara enklare är självklart. Men då kanske man måste använda andra pedagogiska grepp. Inte koder, språk och formuleringar som har sett likadana ut sedan Newton gick i kortbyxor. Men då bryter man mot Sällskapets Första Lag. Man får inte – under några omständigheter – agera så respektlöst gentemot den stora Matematiken att man frångår Den Rätta Vägen.

Tjena. Det är 2010 nu. Dags att inse att kunskap inte är makt längre. Nu gäller andra regler. Kreativitet, kommunikationsförmåga, flexibilitet, målorientering, systemperspektiv. Ord som blir viktigare och viktigare.

Därför skulle jag vilja att Det Hemliga Sällskapet skriver om sin första lag till ”Det var svårt för mig – men jag ska göra det lättare för dig!”

Då främjar man utveckling. När våra barn säger samma sak till eleverna om 30 år – ja, då kommer introduktionskursen på Chalmers att vara intuitivt självklar för alla.

Som en liten inspiration tänkte jag bjuda på ett TEDx-föredrag av Dan Meyer. Titta och njut. Tänk om man hade haft en sådan mattelärare!

Och till er som undervisar idag: Hoppas ni lyckas riva väggarna till Sällskapets innersta rum. De behövs inte längre.

P.S. Christina Stielli har beskrivit frustrationen som uppstår när man inser att man inte gillar matte. Detta måste helt enkelt fixas. Så är det bara.