Wiki Science

Detta inlägg kan man se som del 3 i min lilla serie som kretsar kring hur vi lagrar, letar och behandlar information. Denna gång tänkte jag skriva lite om  den vetenskapliga informationen – det vill säga den nya kunskap som produceras då en forskare dokumenterar sitt arbete.

Del 1 – Riv hierarkierna – tagga istället. Handlar om hur vi lagrar information i våra filsystem. Och hur vi kan göra det bättre.

Del 2 – Spindelforskning. Handlar om hur forskaren hanterar andras forskning. Något som är en vital del i skapandet av ny kunskap. Och som har sett likadant ut väldigt länge. Dags att ändra på, med andra ord.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg (Spindelforskning, se ovan) kan forskare publicera sig i artikelform, med rapporter eller i bokform (till exempel en doktorsavhandling). Oavsett publikationsform granskas ofta texten av externa forskarkollegor. Denna process kallas peer review och syftar till att säkerställa forskningens reliabilitet (tillförlitlighet) och validitet (giltighet). En slags certifieringsprocess, alltså.

En doktorsavhandling är inte som en vanlig bok. Man läser nästan aldrig en avhandling från pärm till pärm. Varje kapitel har sin speciella funktion och beroende på vem du är kan olika delar av avhandlingen vara av större eller mindre intresse. Så långt är allt bra. Det är så vi väljer att läsa en avhandling. Men det är inte så vi skriver den.

Det finns ett antal ”regler” för hur en vetenskaplig avhandling ”skall” se ut. Dessa regler kan skilja sig mellan olika fakulteter (tex. teknik, medicin, samhällsvetenskap etc.). Dock finns det för det mesta några gemensamma ”hörnstenar”:

  • Avhandlingen skall stå för sig själv. Den ska ha en början, en mitten och ett slut.
    • I en inledning skall problem-/studieområdet presenteras.
    • Forskningen skall positioneras i ett större sammanhang. Det ska vara glasklart vilket teoriområde man bidrar till.
    • Studier och datainsamling skall presenteras
    • Analys och resultat skall presenteras
  • Avhandlingen skrivs i sekvens. Det är inte tillåtet att i Kapitel 1 referera till Kapitel 6. Däremot är det fritt fram att i Kapitel 6 referera tillbaka till Kapitel 1. Den skrivs alltså i syfte att den ska läsas i ordning och inget annat.

Utseendet på vetenskapliga publikationer har varit i det närmaste oförändrat de senaste 200 åren. Med små steg utökas världens samlade kunskap hela tiden.

Men de senaste 20 åren har något hänt.

Det finns andra sätt att presentera information på idag. Nya sätt. Precis som att powerpointpresentationer bygger på en metaforen ”diabilder” bygger forskningspublikationer på metaforen ”bok”. Tryckt text på papper som läses en sida i taget. I den ordning författaren har bestämt.  Storytelling.

Jag hävdar att detta kan göras bättre. Annorlunda, visst – men bättre. Klicka på denna länk. Du känner genast igen dig. Idag använder miljontals människor Wikipedia för informationssökning. Jag gör det minst 10-20 gånger per dag, om inte mer. Varför är detta format så tilltalande? Jag kan tänka mig följande anledningar:

  • Informationen är uppdelad i mindre avsnitt som är väl avgränsade.
  • Informationen är inte sekventiell eller ens hierarkisk.
  • Informationen är hyperlänkad till annan information.
  • Varje sida i Wikipedia har en debattflik. Där kan innehållet diskuteras och där kan förändringar föreslås.

Eller för att illustrera i en tabell:

Traditionell publikation Wiki
Format Varje verk är en egen enhet Varje litet avsnitt står för sig själv
Organisation Sekventiell Kontextuell
Referenser Endast bakåt i sekvens Fritt, hyperlänkat
Extern kvalitetsgranskning Reviewprocess Metadebatt
Media Tryckt publikation Hypertextdokument

Mitt förslag är lika enkelt som svårgenomförbart. Låt världens forskare publicera sig online, i wikiformat istället för i pappersformat.

För att detta skall fungera måste gamla strukturer rivas. Nya kvalitetssäkringssystem måste utarbetas. Verktyg måste utvecklas. Forskare måste vilja ändra sig. Och för att jobba med att utveckla vår planets kunskapsmassa är forskare ett synnerligen konservativt släkte. Kan man välja mellan att sticka ut nacken och göra något på ett nytt, spännande sätt eller att göra som man alltid har gjort är valet en no-brainer. Ingen forskare vågar disputera på en avhandling i wiki-format. Jag vet. Jag försökte lansera idén för 10 år sedan men insåg ganska snabbt att den akademiska världen inte var redo ännu.

Men nu är det 2010. Och nu använder till och med forskare Wikipedia i sin research (inte som enda källa, men ändå…). Jag tror att vi behöver belysa fördelarna med ett nytt sätt att organisera vetenskap om vi ska lyckas. Att det blir enklare att relatera olika avhandlingar till varandra. Att det går att korsreferera mellan discipliner på ett sätt som aldrig varit ens fysiskt möjligt. Att gemene man faktiskt skulle kunna ta till sig forskning på ett enkelt och kvalitetssäkert sätt. Att den vetenskapliga debatten sker med öppna dörrar, med full insyn.

Jag tror att en reform som denna skulle kunna innebära en snabbare utveckling globalt. Information blir lättare att nå, att processa, att relatera till annat. Hantverket blir helt enkelt lite smidigare.

Jag säger bara – kom ihåg var ni läste det först! Och om det inte var här vill jag gärna ha en länk 😉

One Comment