Tillbakablickar i Kungsbacka

Detta inlägg är svar till en uppmaning från Larry Söder som är ordförande i Kommunfullmäktige i Kungsbacka.

Två gubbar sitter på en parkbänk. Det är sent i maj och solen skiner. De har egentligen inte tid att sitta still. De är bara 83 och 85 år gamla och är redan sena till yogalektionen. Men idag tar de det lite lugnt. Ibland får man göra det.

”Jag kommer knappt ihåg hur det såg ut här när jag var barn” sa 85-åringen. ”Allt är så annorlunda nu.”

”Kommer du inte ihåg kiosken som låg på Storgatan? Och Sagabion? Jag kommer ihåg 1978. Då lyckades jag ta mig in på Star Wars trots att jag inte var gammal nog” sa 83-åringen.

”Jo, den kommer jag ihåg”, sade den andre. ”Och kommer du ihåg Kristianssons Café? Där hängde vi hela gymnasietiden på 80-talet. Och på Hotellet.” sa 85-åringen

”Och Gathenhielm. Och Venezia! Kommer du ihåg Venezia! Hela Sovjets hockeylag var där en gång, kommer jag ihåg. Fick sig en väst-pizza. Heh.” sa den andre.

”Kungsmässan var nästan bara en mataffär på den tiden. Och vi hade inga pendeltåg. Inte ens till Göteborg.” sa den äldre och skakade misstroget på huvudet.

”Jo, annat var det förr”, suckade 83-åringen. ”Då fick man parkera i stan. Fast, det är klart, vi har ju inte behövt bilar de senaste 20 åren. Sedan pendeltågen byggdes ut till Frillesås, Gottskär och Särö har stan förändrats. Jag kommer ihåg i början av 2000-talet, kanske 2010, då var tjafset som värst. Kommer du ihåg?”

85-åringen nickar sorgset. ”Jo, nog kommer jag ihåg. Handlarna ville en sak, de boende i innerstaden en annan, och politikerna en tredje.”

”Glöm inte de övriga kommuninvånarna. De hade också åsikter om hur stan skulle utvecklas.” sade den yngre. ”Och till slut – när alla hade kommit överens – var det som om luften gick ur alla gamla motsättningar. Det är nog mitt tydligaste minne av hur stan förändrades. Att helt plötsligt var alla med på tåget, liksom.”

”Det bästa de gjorde måste nog ha varit att bygga ihop Kungsmässan med innerstaden. När de gjorde restaurangstråket längs ån. Till och med det gamla biblioteket fick nytt liv. Helt plötsligt låg det mitt i smeten.” sade 85-åringen

”Jo, eller när saluhallen byggdes på torget.” sade 83-åringen. ”Jag kommer ihåg att många var motståndare till den, men hela innerstaden förändrades när den kom. Den och hotellet.”

”Ha ha, ja att närproducerad mat skulle slå så hårt hade vi inte koll på då. Men sedan oljan tog slut är det ju det som gäller. Förresten, snart kan man få tag på jordgubbar igen!”

”Men tänk om de inte hade fattat beslut om att torget behövde moderniseras?” frågade 83-åringen. ”Tänk om de hade kört på i samma gamla spår. ‘Det funkade förra året, så då funkar det nog i år också’” härmar han med pipig röst.

”Nej, det var tur de tog sitt förnuft tillfånga.” sade den äldre och reste sig. Dags att ta sig vidare till yogan. ”Till exempel det där med parkeringarna. Kommer du ihåg? De envisades med de där myntautomaterna hur länge som helst. Skickade helt fel signaler. Varberg var ju tidigt ute med P-skivan, och när vi till slut fick samma så var det som om centrum blommade upp. Folk åkte dit för att shoppa igen. Inte bara för att uträtta ärenden.”

”Jo, visst kommer jag ihåg. Det blev en symbolfråga, det där. Precis som den om restaurangerna vid ån. Tur att det blev som det blev.”

De spände på sig sina ryggsäckar och svävade en stund en bit ovanför marken innan de seglade iväg mot yogalektionen. Den hölls i Fjärås idag. Precis utanför centum.

Leave a comment