Körsbär i likör behövs

När vi renoverade köket för ett år sedan satte vi in ett par bilhögtalare ovanför köksskåpen. Detta var min frus idé. Helt fantastisk!

Bilden är lite mörk, men du kan se högtalaren som en svart liten skiva i mitten.

I rummet intill (tvättstugan) sitter en gammal dator och i ett av köksskåpen finns en enkel förstärkare inbyggd i en subwoofer från en 2.1-anläggning. Vad detta betyder är att jag har fri access till bland annat Spotify i köket. Fast installerat, dessutom.

Det är ingen underdrift att påstå att Spotify har förändrat mitt sätt att lyssna på musik. Jag har tidigare digitaliserat min skivsamling och använder min Popcon Hour som mediaserver samt 5.1-anläggningen som huvudsaklig ljudkälla. Fy! Nu ljög jag. Sedan jag installerade min Popcorn Hour har jag nog lyssnat på musik max 5-6 gånger. Nu är det Spotify som gäller. Jag har alltid gillat att göra blandband. Spotify är i detta avseende rena himmelriket. Plötsligt började jag lyssna på musik igen!

I köket har jag en stor mega-playlist som jag har döpt till Kitchen Groove. Man kan säga att den representerar min musiksmak. Så nära man kan komma med Spotify i alla fall. Vissa stora namn saknas fortfarande (Led Zep, AC/DC, Beatles, Pink Floyd etc.) Jag har vid flera tillfällen skrivit om min musiksmak. Naturligtvis gillar jag inte alla låtar i min mega-playlist lika mycket. Eller på samma sätt. Vissa är bra när man städar (Tush, You Aint Seen Nothin’ Yet, Unbelievable eller Blåjeans). Vissa funkar till fördrinken (4.41 AM, Common People, Dina Rub A Dub eller Such a Bad Comedown). Andra är bara coola (Baby Did a Bad Bad Thing, Whip It, Southern Man eller Bad Things). Att lägga alla i samma playlist kan kännas lite konstigt. Borde man inte ha en per situation? Nix, säger jag.

Man kan inte bara ha bra låtar i en lista. Värde är relativt. En låt som jag älskar på måndagen bläddrar jag förbi på onsdagen.

Lite som en Aladdinask. My playlist is like a box of chocolates – you’ll never know what you’re gonna get.

Mångfalden är en styrka. Alla bitar kan inte vara Apelsintryffel. Någon måste vara Körsbär i Likör, annars skulle vi inte uppskatta de andra. Lite så ser jag min mega-playlist. Som en chokladask.

Samtidigt som jag började skriva detta inlägg kom jag till en annan, mycket viktigare, insikt. Detta resonemang funkar i princip överallt. Mångfald är en styrka. Enfald är onormalt och fåfald tråkigt. Jimmie Åkesson kan få alla Ägglikörbitarna som blev utröstade ur Aladdinasken. Bruna på utsidan och vita inuti. Och likadana allihop. Med varm hand, Jimmie! Gott Nytt År!