Det finns musik och så finns det MUSIK

Jag är musikalisk allätare. Nästan i alla fall. Mycket av den musik jag gillar är åt det rockigare hållet, men långt ifrån allt. Jag har försökt analysera min musiksmak men har aldrig lyckats särskilt bra. Problemet är att det inte finns något enkelt och bra svar på frågan ”Vilken musik gillar du och varför?”. Mitt svar är alltid ”Jag gillar bra musik” och ”Musik som är bra har någon form av nerv.” Se till exempel här (ett tidigare inlägg på samma tema). Jag vet inte vad ni har för förhållande till musik, men för mig är det väldigt personligt. Jag skulle vilja testa och se om ni kan förstå vad jag menar genom att ge ett litet axplock av – vad jag anser – väldigt bra musik.

Först ut kommer filmen som triggade mig att skriva detta inlägg. En hemlös i USA spelar Radioheads Creep:

Nästa video är lite hårdare. System of a Down med Chop Suey. Här i hemvideoversion med cool 3-åring:

När Fiona Apple sjunger Elvis Costellos I want you är det svårt att inte bli berörd:

Avdelningen politiskt inkorrekt men skitbra befolkas av Omaha Bitch med deras Dancing Cyprine:

I avdelningen laidback regerar I Monster med Daydream in blue:

Och sist i mitt lilla musiksample kommer vi till den ultimata jazzballaden. Why don’t you do right med ingen mindre än Jessica Rabbit:

Förstår jag själv varför jag valde ut dessa sex låtar för att representera min musiksmak? Nix. Hade kunnat välja sex helt andra låtar (Dazed and Confused, Black Betty, Blåjeans, Killing in the NameLook to Your Orb for the Warning och Where did you sleep last night till exempel). De hade gett en helt annan bild. Som också är sann. Vad jobbigt detta blev nu… Bäst att sluta analysera och njuta av musiken istället.

Tags: