1994 revisited – vi hade ingen aning…

Tänk dig nu tillbaka till 1994. Du sitter och förfestar med kompisarna. Nirvanas Unplugged in New York spelar på stereon (ny CD-spelare!). Marlboro Lightröken ligger tät. Ni pratar om datorerna i Datasalen (Sic!):

– Hittade en häftig hemsida idag! Den hade minst 200 blondinskämt!

– Coolt! Var hittade du den?

– Jag gick in på Yahoo och klickade mig fram under Humor. Det fanns säkert 10 olika humorsidor där. Asball!

Plötsligt knackar det på dörrren. Du öppnar. Utanför står en kille med konstiga kläder.

– Hej, jag är från 2009, säger killen.

– E du go eller! säger du (Göteborgare, såklart).

– Jag tänkte bara säga att det som ni pratar om sitter just nu en annan kille och bloggar om 2009, säger killen.

– Grabbar! Det e nåt miffo här som säger att han är från tvåtusennio. Måste vara ett nolluppdrag.

– Nej, det är sant. Jag är från 2009. Jag kan bevisa det.

– Visst, grabben. Hur då?

– Den 5 april kommer Kurt Cobain att ta livet av sig, sa killen

– Yeah, right. Pucko.

– Jag vill bara kolla en grej med dig, sa killen.

– Kolla på bara, säger du. Vill du ha en öl?

– Tack, jag tar en TT om du har. Det var längesen. Du ger honom en grön flaska och killen tar några djupa klunkar och suckar nöjt.

– Som sagt. Jag skulle vilja veta en sak, sa killen

– Shoot!

– Det där som ni pratade om nyss. Internet. Vad tror du det kommer att leda till? I långa loppet alltså?

– Leda till och leda till… Jag vet inte. Jag har haft dator när jag var yngre. C-64. Grymma spel. Men man kunde ju inte HA den till nåt. Det var ju jobbigare att skriva på den än för hand, liksom.

– Jo, men nu har ni ju tillgång till riktiga datorer. Och till internet.

– Internet och internet. Vi brukar surfa lite efter skolan. Men det är ju mest på skoj. Vi använder det inte till nåt.

– Det kommer ni att göra, sa killen.

– Ha ha! Som vaddå? Datorn är ju bara en smart räknemaskin, flikar en av dina polare in.

Killen står tyst och tittar på studenterna en efter en. Han ser ut som om han funderar på något. Sedan bestämmer han sig.

– Så här är det, börjar han. Om 15 år, tjugohundranio alltså. Det heter inte tvåtusennio. Det har media bestämt. Media bestämmer nämligen väldigt mycket 2009. Alltså, om 15 år kommer nästan alla att ha tillgång till internet.

– Yeah, right. säger du och flinar menade åt dina polare. Killen är ju bombad…

– Ni kommer alla att använda internet dagligen. I era mobiltelefoner, i jobbet, i skolan, på fritiden. Ni kommer att se på TV när ni vill via datorn. Ni kommer att ha en dator i vardagsrummet, en i köket, en i mobilen och en på kontoret. Ni kommer att ha fler bekanta på nätet än vad ni har i verkligheten. Ni kommer inte att behöva komma ihåg telefonnummer och adresser längre. I alla mobiltelefoner kommer man att kunna få navigeringshjälp, så som amerikanska militären har idag, fast bättre. Ni kommer att kunna handla alla era julklappar på nätet. Vem som helst kommer att kunna skriva dagbok på nätet och alla kommer att kunna läsa. Ni kommer att kunna prenumerera på nyheter som skickas dit ni vill elektroniskt.

– Och, sa killen med en konstpaus, ni kommer att kunna lyssna på nästan all världens musik i era mobiler och datorer. Gratis.

– Allt kommer naturligtvis inte att vara bättre, fortsatte han. Allt ni skriver på nätet kommer att sparas och indexeras. Regeringar kommer att kunna övervaka medborgarna på ett sätt som gör visionen i 1984 till ett dåligt första försök. Och ni kommer alla att villigt lämna ifrån er information om er själva. Det är nämligen så att 2009 kommer alla verkligen att kunna få sina 15 minuter i rampljuset. Om de vill. Och om de vill betala priset. Folk kommer att lägga ut privata filmer och foton på internet, annonsörer kommer att sikta in sig på individer istället för breda målgrupper. Livet kommer att förändras helt.

Tre fågelholkar stirrar på honom. Efter en stund börjar de skratta nervöst.

– Tror ni inte på mig? frågade han till slut?

– Ta en öl till! Kul historia. Är det från nån science fictionbok? Vem har skrivit den?

Ingen historia, sa killen med en allvarlig min.

Killen plockade upp en liten pennliknande pryl. Tog på sig ett par solglasögon, och tryckte på en knapp.

– Titta in i ljuset här!

BLIXT!

Killen smiter ut genom dörren. Om tre minuter kommer studenterna att vakna till och inte minnas mer än att de kommer att känna sig missnöjda med internet och att de kommer att vilja utveckla det vidare. De här tidsresorna tar på krafterna, tänkte killen, men de är väldigt lärorika.

Han ställde in sin iTraveller på 2009 och tänkte kommandot som satte igång processen. Nästa ögonblick var han tillbaka hos bloggaren. Han berättade vad han varit med om och bloggaren skrev. Ett långt inlägg blev det, och det märktes att han var ganska så nöjd med det. Han lutade sig tillbaka och funderade på hur han skulle förklara upplevelsen när han kom hem.

BLIXT!

Killen ställde in sin iTraveller på San Fransisco 2009. Bloggaren gjorde ett bra jobb, tänkte han. Han skrev precis så som jag ville. Synd att han inte kommer att minnas något. Men nu blir Överstyrelsen nöjda med mig. Tänk att så mycket kan hända på 30 år… Att de 2009 inte kan föreställa sig vad vi kan göra bara 15 år senare. Det har alltid förbryllat oss, måste jag medge. Hur lite fantasi de hade. Men, kanske inte så konstigt ändå. Se bara på hur lite de visste 1994…

Han tryckte på Publicera. Blogginlägget postades.

Dags att besöka Wired. Igen. Förstår inte hur många gånger man måste hjälpa till. Har folk ingen innovationskraft själva? Vad ska det bli av oss? tänkte han. Han skrattade lätt för sig själv och skakade på huvudet. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra…

Han tänkte kommandot än en gång och försvann med en puff…

13 Comments