OS-final

Sitter på en disputation. Det slår mig att för de allra flesta är detta något fullständigt främmande. För er som inte vet vad detta är tänker jag ge en kort förklaring. I akademin är disputationen att jämställa med en OS-final. Åratal av förberedelser och hårt arbete avgörs på ett par timmar.

En forkskarstuderande (en doktorand) är en person som efter en universitetsutbildning på ”masternivå” har valt att fortsätta sin utbildning. Resultatet av denna utbildning är en doktorsgrad, vanligen förkortad från engelska (PhD – Doctor of Philosophy, MD – Doctor of Medicine etc.).

Under sin utbildning (som ofta är en anställning på universitetet) producerar doktoranden ett antal vetenskapliga artiklar. Att få en artikel publicerad är väldigt svårt. Din text läses mycket kritiskt och alla påståenden och formuleringar granskas av minst två (anonyma) forskare. Denna process kan ta ett år eller mer för en artikel på 15 sidor. När doktoranden har producerat 4-6 artiklar finns det förhoppningsvis tillräckligt med material för en doktorsavhandling.

Forskning handlar om att skapa ny kunskap och varje försök att göra detta möts med en naturlig skepsis av den akademiska världen. Ibland mer skepsis än vanligt, dock. Se till exempel på Copernicus, Newton, Einstein etc. De fick verkligen slåss för sina idéer. Men denna skepsis är för det mesta inte illvillig utan snarare konstruktiv. Syftet är att all ny kunskap skall kvalitetssäkras ordentligt.

Själva doktorsavhandlingen är en bok som kan se ut på två olika sätt. Antingen ingår de 4-6 artiklarna och då skrivs en så kallad kappa som sätter in artiklarna i ett sammanhang och beskriver forkningsprojektet som helhet (detta kallas sammanläggningsavhandling). Den andra metoden är att skriva en monografi, dvs en bok som inte innehåller några artiklar. Denna form är friare, men också lite krångligare eftersom det inte finns lika tydliga ramar som i en sammanläggningsavhandling. Normalt är en avhandling på mellan 100-200 sidor och uppåt. Avhandlingen skrivs på engelska.

Att bli doktor i ett ämnesområde handlar till stor del om att ta ett slags körkort. En doktor förväntas kunna bedriva god forskning på egen hand utan handledning. En doktorand har alltid en eller flera handledare (doktorer, docenter eller professorer) som skall guida fram till själva disputationen.

Disputationen då. För första gången i sin forskarkarriär är doktoranden helt solo. Det finns ingen hjälp att få från professorn eller någon av handledarna. Jag tänkte här berätta lite om hur en typisk svensk disputation går till.

Alla som vill är välkomna på disputationer i Sverige (i andra länder kan det vara bakom lyckta dörrar). Oftast består publiken av 20-40 personer. Kollegor, arbetskamrater och familj och vänner.

Själva disputationsakten har normalt fem deltagare:

  • Respondenten – avhandlingens författare och försvarare
  • Opponenten – utnämnd av universitetet för att kritiskt granska och fråga ut respondenten inför publik
  • Betygsnämnden – tre personer, minst två från andra universitet än respondentens, som har till uppgift att efter disputationen ge betyget Godkänd eller Underkänd. Betyget avser både själva avhandlingen och försvaret av densamma.

Det brukar ta mellan 2-3 timmar och respondenten (som är rejält nervös) grillas grundligt av opponenten. Frågor på allt från enskilda formuleringar till grundläggande resonemang och källhänvisningar kan dyka upp. Oftast har någon i betygsnämnden – eller opponenten – en lite annorlunda bakgrund än respondenten och hittar därför mängder med referenser som den stackars respondenten borde ha läst etc. etc.

Opponenten till höger, respondenten till vänster. Det ser civiliserat ut, men det kan gå hett till.

När opponenten, betygsnämnden och åhörarna har fått ställa sina frågor (alla får ställa frågor i slutet) är själva disputationen över. Nu sammanträder betygsnämnden och röstar om vilket betyg som skall lämnas – underkänd eller godkänd.

Behöver jag säga att det är lite nervöst i detta läge? Ett underkänt betyg innebär att avhandlingen och/eller försvaret inte håller måttet och att fem års arbete är bortkastat. Det är ovanligt att avhandlingar underkänns i Sverige, men det förekommer. Oskrivna regler säger att om opponent eller betygsnämnd i förväg bedömer avhandlingen som svag ställs disputationen in och ett nytt datum sätts längre fram.

När betygsnämnden meddelar att doktoranden nu är doktor firas det rejält.

Om ni har möjlighet, till exempel om någon ni känner skall disputera, passa på att gå och lyssna. Det är gratis och faktiskt ganska lärorikt.

2 Comments