Alla är vi suckers

Ska gå och klippa mig. Det kommer som vanligt att kosta 250 spänn (kommer ihåg när det kostade 70). Det motsvarar ungefär en timkostnad på 500 spänn. Helt OK tycker jag. Men. Om jag hade varit kvinna hade samma arbete (30 minuters klippning) kostat betydligt mer.

Varför?

Är det så att kvinnor är svårare att klippa och att en frisörminut därmed blir dyrare för att kompensera för den erfarenhet och yrkesskicklighet som i så fall behövs? Eller är det så att betalningsviljan är större? ”Om det är dyrare måste det vara bättre.” Metaprodukt. Upplevt mervärde.

Min tes (och den är inte på något sätt vetenskapligt underbyggd) är följande:

Vi är alla suckers för minst tre saker.

Exempel:

Tre saker jag är en sucker för: verktyg, datorer och whisky (det finns fler…)

Inom dessa områden är jag inte alltid mottaglig för rationella argument såsom ”Behöver jag verkligen det?” eller ”Jag har ju redan en. Varför ska jag köpa en till?”.

Jag är ju inte unik på något sätt. Gekås i Ullared har en hel avdelning för suckers som jag. Det finns ett antal mer eller mindre väldefinierade suckergrupper. De flesta tillhör minst en av dessa. Om du tillhör fler än tre gissar jag att du antingen är singel eller tillräckligt rik för att inte behöva bry dig om triviala saker som räkningar, hyra och reseavdrag.

Grupperna:

  • Golfare. En bläckpenna som ser ut som en golfboll: 50 spänn. En handduk: 100 spänn. Ni fattar…
  • Båtfolk. Det gäller att ingen annan har snyggare/mer utrustad båt än du, så köp på bara!
  • Småbarnsfamiljer. http://www.babyproffsen.se/. Nuff said.
  • Macanvändare. Tillhör denna själv. Snacka om att skapa habegär hos sina kunder.
  • Stavgångare
  • Mobilfetischister. Ringsignaler, spel, appar.
  • Friluftsmänniskor

Det finns säkert fler, men ni fattar vad jag menar.